Hur mår kontinuerligt lärande?

Fotografi: Mertzi Bergman

Texten har skrivits av Mertzi Bergman, sakkunnig i kompetens- och utbildningspolitik vid Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT.

Arbetslivet förändras allt snabbare. Teknologin utvecklas, arbetsinnehåll utformas på nytt, befolkningen föråldras. På flera branscher har brist på kompetent arbetskraft blivit vardag, särskilt inom social- och hälsovårdstjänsterna, småbarnspedagogik och undervisning. Samtidigt ligger arbetslösheten kvar på en hög nivå och en del personer blir utanför möjligheterna att utbilda sig. 

Det ser ut som om att kontinuerligt lärande inte hänger med i förändringarnas takt. I detta inlägg går jag in på tre fenomen: Hurdana möjligheter finns det för lärande under karriären? Hur påverkas kompetensbehoven av förändringarna i befolkningsstrukturen? Hurdan är lösningen som erbjuds av arbetskraftsinvandring?

Möjligheterna för lärande uppdelas inte jämnt

Arbetslivsbarometern 2024 (på finska, presentationsblad på svenska) (valtioneuvosto.fi) visar att även om klimatet på arbetsplatserna är för största delen positivt, fördelas möjligheterna för uppdaterande av kunnande ojämnt. Lågutbildade personer, personer som är sysselsatta med fysiskt arbete och äldre arbetstagare deltar tydligt mindre än andra i utbildning även, om just deras kunnande ofta skulle behöva förstärkas.

Flera personer behöver flexibla och till vardagen passande sätt att lära sig. Det behövs fler modeller för mikroinlärning och inbördes mentorskap som förverkligas vid sidan av arbete, men framför allt behövs det bestående, finansierade lösningar exempelvis till branschbytare eller till personer som vill gå framåt i karriären.

Missmatchning mellan behovet av arbetskraft och proffsen

Det finns i nuläget nästan 300 000 arbetslösa personer i Finland. Samtidigt är bristen på arbetskraft en verklighet, särskilt inom social- och hälsovårdsbranschen, undervisning och småbarnspedagogik. Frågan lyder: Hur stor är missmatchningen mellan arbetskrafts- och utbildningspolitiken?

Mer flexibla och lättare tillgängliga vägar till uppdaterande av kunnande behövs i synnerhet för personer, som inte har en bakgrund i högskoleutbildning eller som har länge befunnit sig utanför arbetskraften. 

Antalet personer i över 80 års ålder växer snabbt i Finland. Samtidigt åldras arbetstagarna i kommun- och välfärdsområdena. Enligt Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT kommer nästan hälften av arbetstagarna inom den offentliga sektorn att gå i pension inom de kommande tjugo åren. Det kommer att behövas till exempel tiotusentals vårdare till under de kommande årtiondena. 

De unga ålderskullarna ensam räcker inte till för att överbrygga underskottet. Det behövs nya vägar till vuxna och branschbytare. Dessutom behövs en attitydförändring så att pensionärer kan ifall de så vill fortsätta arbeta smidigt och utan onödiga hinder. Lösningarna till inlärning kan inte vara trånga stigar, utan de måste vara flexibla kryssningar.

Är arbetskraftsinvandring lösningen?

Internationell rekrytering är ett strategiskt val för flera kommuner och välfärdsområden. Med hjälp av rekryteringen i fråga kan man komplettera kompetensen och hjälpa med att besvara behovet av arbetskraft. Endast invandring räcker dock inte.

Enligt E2 Forskning är bristfälliga språkkunskaper och otydligheter i rekryteringsprocesserna de största hindren för sysselsättning. Internationella proffs behöver tydliga vägar till att kvalificera sig och stöd för att stadga sig.  Utan dessa kan inte de visa sitt kunnande och sin fulla potential.

Alla har rätt till kontinuerligt lärande, men stöden försvagas

Det i juli 2024 avskaffade vuxenutbildningsstödet var en väg och ny riktning för många. Stödet motiverades med besparingar, men det riktades just till de branscher som lider av den största bristen på proffs – så som social- och undervisningsbranschen. Det genomsnittliga stödet var cirka 1 500 euro per månad innan skatter och användarna var ofta under 40 år. Enligt ETLA ökade stödet på sysselsättningen i synnerhet av lågutbildade personer. Avskaffandet av stödet var inte endast ett ekonomiskt beslut, utan tyvärr även en förminskning av möjligheter för utbildning.

Nu planerar regeringen på att avskaffa även utbildningsersättningen från den offentliga sektorn. Utbildningsersättningen har varit ett viktigt verktyg för kommuner och välfärdsområden i utvecklande av arbetstagarnas kompetens. En nedskärning på cirka 10–12 miljoner euro skulle betyda, att ansvaret för utbildningens kostnader kommer att falla alltmer på den offentliga sektorns arbetsgivare som redan färdigt har det svårt med ekonomin.

Det är fråga om livsviktigt kunnande 

Finland föråldras och behovet av proffs växer i synnerhet inom vårdbranschen och utbildning. Internationell rekrytering underlättar situationen till viss mån, men endast om tydliga praxis, bra introduktion till arbetet, samt tillräckliga åtgärder inom språkstöd och kvalificering vidtas parallellt.

Kontinuerligt lärande kan inte vara endast på individens eller arbetstagarens ansvar. Det behövs strukturer och stöd som möjliggör lärande i olika livssituationer. Det är fråga om möjligheter att förnya sig i vardagen och om att hänga med i arbetslivets förändring.