Santeri Katainen: Arbetsgivarna borde uppdatera sin inställning till inlärningssvårigheter

Anna Niemelä har redigerat denna artikel om Santeri Katainens tankar.

Mitt arbete i ett företag som tillverkar linjer för sekundärförpackning av livsmedel innebär kontinuerligt lärande. Våra kunders förpackningssystem är olika och byggda under olika tider. Därför måste jag känna till eller lära mig om många olika typer av system.

I arbetet måste jag ta till mig information om teknik från olika tider. Det finns ny teknik och teknik som är flera decennier gammal, samt allt däremellan. Systemen styrs enligt olika logik och har olika anordningar för datorseende.

Jag är utbildad automationsingenjör och tar hjälp av avbildningar och skärmbilder när jag bekantar mig med olika tekniker. Under bilderna kan jag skriva korta förklaringar till olika skeden. De här metoderna används också annars i företagets dokumentation, men de stöder mitt arbete särskilt bra. Jag har en lässtörning som gör att jag läser betydligt långsammare än genomsnittet, och det är svårt för mig att ta till mig text särskilt under press.

I mitt arbete märks det inte så mycket att jag läser långsamt, eftersom jag kan ta hjälp av mina styrkor. Även digitala verktyg är till hjälp. När jag läser dokument använder jag sökfunktioner som lyfter fram det jag letar efter. På så sätt kan jag lättare läsa en stor textmassa och hitta det viktigaste.

Jag diagnostiserades med min lässtörning redan i lågstadiet. I högstadiet och gymnasiet fick jag skriva prov i lugn och ro i ett eget utrymme, och jag fick mer tid för vissa prov. Matematiska ämnen är min styrka, då det inte är så mycket att läsa och skriva och man kommer långt med att komma ihåg formler.

När jag ansökte till min nuvarande arbetsplats funderade jag länge på om jag borde berätta för arbetsgivaren om lässvårigheterna. Jag visste att saken ändå kommer att komma fram i något skede, så jag bestämde mig för att berätta om den redan när jag sökte jobbet. Det hade känts ohederligt att inte berätta. Chefen som intervjuade mig var ung, och jag upplevde att jag kunde berätta öppet om min situation. Det gick tydligen ganska bra, eftersom jag fick jobbet.

Jag tvekade att berätta om lässvårigheterna, eftersom vissa arbetsgivare fortfarande har gammalmodiga attityder till inlärningssvårigheter. Ibland känns det som att det fortfarande finns människor i arbetslivet som föreställer sig en viss typ av perfekt arbetstagare. En person med inlärningssvårigheter passar inte in i mallen för en idealisk arbetstagare. Detta trots att inlärningssvårigheter inte nödvändigtvis alls påverkar arbetstagarens effektivitet.

• På många arbetsplatser är allt utbildningsmaterial i textform. Man borde gå igenom och uppdatera det samt göra det tillgängligare och lättare att förstå. Även om uppdateringen kräver tid och pengar lönar det sig att fundera på hur mycket tid som går åt till att bläddra i och fundera över dåliga anvisningar
• Det är enklast att visa olika arbetsskeden som bilder i stället för stora sjok av text

Santeri Katainen är erfarenhetsexpert inom Erilaisten oppijoiden liitto.

Artikeln har ursprungligen publicerats som en del av Synliggör allas kunnande – inlärningssvårigheter hos vuxna, utbildning och arbetsliv -publikationen som framställts av Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning.